Komma Ikapp

Etapp 1 avklarad och här kommer lite tankar om de 4 senaste besökta platserna! 

Savannah, där atmosfären av en storstad – hetsig trafikrytm, aktivt folk som springer emellan gatorna med sina mobiler smekandes mot kinderna. Där fraktfartyg till storleken av två StenaLine-kryssare passerar Riverstreet i den grumliga kanalen – sätter sig som rötter emellan de ”lågbyggda” tegelhusen med både flagnande och nymålade fönsterluckorna som omger fönstren en dekorativ skönhet på de annars nakna fasaderna. Dock är det svårt att missa de pampiga detaljerna i centrum av staden som bidrar med många former och färger. Gatorna är breda, trottoarerna är smala. Trappor upp till husen trycks upp mot väggarna för likna händer som stöder husen från att inte falla ner på vägarna. Solen glimtar igen de enorma träden som omger mitten av gatan där Spanish Moss täcker trafikljusen. Ett litet Europa mitt i det fortsatta platta landet tar form. En liten bit av Berlin, Paris, Rom och Göteborg skenas upp mellan gatorna. Att få gå runt här själv med endast min bror kan ha varit den bästa händelsen på hela östkusten. Han förstår mig, jag förstår han – Vi kan gå runt i timmar utan säga ett ord till varandra och sedan berätta för folk vilket underbart samtal vi haft med varandra. – och vi njöt nog båda två av att komma undan en stund för göra vad som behagade en själv.

Orlando, staden vi sov i tre nätter och aldrig fick syn på. Jag har inte en blekaste aning hur Orlando ser ut. Det jag vet är att motorvägarna var grymt behagliga att köra bil på och när vi åkte upp på högre höjd med hjälp av motorvägen kunde jag inte se till av staden Orlando som en skylt bara några mil bakom oss hade hänvisat till staden som inte syntes. I vilket fall som helst var det inte stadsvandring eller shopping anledningen till att vi spenderade tre nätter här. Nej, utan det var för att vi skulle besöka en nöjespark som (jobbigt nog) var uppdelad i två delar för åka attraktioner och simulatorer. Simulator påminde om 4D Bio för dom som gett sig in på det någon gång, med stilsittande i en rörlig stol med mycket huller och buller som sker på den stora 3D-skärmen framför dig. Vinnaren av simulatorerna var Harry Potter, men det var på grund av den timmes kö vi fick stå när vi gick igenom en kuliss av Hogwarts.
Dag 2 besökte vi Kennedy Space Center som skulle krävts 2-3 dagar för uppleva allt som skulle behövas upplevas. Men jag var nöjd att se de flertal uppskjutning plattformar som ön hade att bjuda på och jag lätt hjärnan för resten av dagen och natten att fantisera om alla intryck från besöket. Jag tror det slutade med att var i en Sci-Fi värld svävade runt i mitt egna rymdskepp (som var/är ascoolt) själv för tills jag kolliderade med ett annat skepp med en nämnvärd besättning.       

Miami Beach känns påtvingat att skriva om. Jag lämnade inte staden med många goda intryck eller intryck överhuvudtaget. Det som gjorde besöket minnesvärt var den en och halv timmes stund jag, far och bror befann oss i havet själva i det mulna åskvädret som invånarna och turisterna fann besvärligt. Där låg vi i havet leende och skrattande och kände en naturlig känsla av att aldrig stiga upp.

Key West, den sydligaste udden i USA bjöd på mycket vilddjur som ögonen inte är helt van vid att se. Leguanor, papegojor (eller de kanske var i Miami), små grymma Key Deers som betedde sig som hundar. Staden i sig var lågbyggd med en enorm aktivitetsökning mot kvällen mot den annars stilla befolkningen på dan, som kan antas vara trötta på sitt egna, lite för varma, klimat.