Washington D.C. och vägen därifrån.

Jag skriver det här inlägget på väg ner till nästa hotell i Virginia  Beach, och reflekterar mina tankar och bilder om vad jag upplevt än så länge! 

Det första som slog mig när vi gick ut ur metron var alla hemlösa. Klockan var drygt 8 på kvällen när vi anlände till hotellet och i Sverige var hon 2 mitt i natten. Staden var tom när arbetarklassen åkt hem till förorten där den Amerikanska drömmen tar sin plats. Det var ovant att skåda hur de hemlösa samlat sin omkring stadens småparker som tvättade sina kläder i parkfontänderna och turlottade som kanske hade en parkbänk att krassa i. Jag fick en sådan oerhört lust att se en musiker framträda i folksamlingen för spela för gemenskapen.

Dagen den 15 Juni började olyckligt med att jag hade svårt att lämna hotellet med en kass mage, men tur var kanske det, för det blev ändrade planer för mig, bror & fars del då vi tog den typiska turist rundan för besöka moment och parlament. På kvällen tog vi även ett besök till Vita huset samt platsen där en Kung delade med sig av sin dröm.

Vi besökt ett museum som jag vill minnas hade namnet National of the American Indian. Tyvärr fick jag inte in någon information i huvet på mig, men besöket var icke förgäves då vi fick svalka oss (Free entrance med) från den stekande solen och käka någon middags/lunch.

Andra fascinationer var de extrema byggnaderna och hur bara en gata kunde innebära en världs skillnad.

RentAwreck gäller inte riktigt i USA. Här får du en hyra en bil där man kan åka fem personer, med packning och fortfarande få plats med att sträcka benen och ladda telefonen lite vart som helst där du sitter. I den här bilen som är på väg söderut mot Virginia  Beach åkte vi över en enormt imponerade bro i stil av industriellt och steampunk. På väg ner är det svårt att inte se hur landskapet är snarlikt det svenska. Lite annorlunda djur och språket är egentligen inte så främmande för min del.