Det platta landet

Jag tar min tid att skriva lite om landskapet. Jag har fått en tanke idag om det Amerikanska folket som jag gärna vill dela med mig, men det tänker jag inte göra förrän tills vi når den västra delen av landet. På tal om landet, de senaste 5-6 dagarna har vi i familjen spenderat en massa tid i en bil. Därmed smälter dagarna ihop till en större enhet och jag har sedan länge glömt vilken veckodag är.

Efter suttit i bilen har man inte kunnat göra mycket än hålla blickarna utanför bilfönstret. Det jag skådar är flera hektar av platt mark. Uppe på små broar som åkt över kanaler kan man få inblick till varför man en gång envisades om att jorden var platt. Jag som allt föreställt mig att det här landet skulle ha fantastiska naturparken överallt med höga kullar och berg, men nej, det är som platta grannlandet Danmark. Landet vi åker igenom består av stora fält av odlingar, träsk, vass, skogar.

Det har varit så platt öarna i Outer banks har en lagstiftning ifrån 1975 som kräver att alla hus skall byggas på höga pållar för tidvatten och orkaner kräver att havet får även rymmas över de enorma sanddynorna. Till slut skulle även våra smälta ispoler ta sig upp på Outer Banks för en fortsatt solsemester.

Idag är första dagen på länge som vi har sträckt benen och slängt på turist-facet med besök gårdar som en gång var fyllda med slavar och mästare som bor i sina pompösa hus. Det var under det här besöket som en teori om det Amerikanska folk slog mig, som jag kan ge ett resultat och slutsats på när jag finner mig själv på västkusten.

(Bilder kommer senare)