Outer Banks

En av de ställen som jag tror låg till grund för att vi alls kom iväg på hela den här resan har varit Outer Banks. S har hela tiden velat komma dit. För att det verkar vara vacker natur. För att folk är knäppa nog att bosätta sig där. För att det helt enkelt är vrålhäftigt att kunna köra runt på sandbankar mitt i havet. Och sorgligt nog för att om vi fortsätter hetta upp planeten är detta ett av de ställen våra barnbarn endast kommer att kunna läsa om, men aldrig själva besöka.

Broar är något vi prövat på massor av under resan. Här kör vi järnet på Wright Memorial Bridge.

Har ingen aning om historien bakom platsens namn. Men jag skulle kunna flytta hit enbart tack vare namnet ;)

Vettigaste lunchen hittills. S plockade ihop det ena och det andra på Food Lion och visade prov på sin överlägsna matfixarkompetens. För en gång skull kunde alla äta utan rädsla att få i sig icke önskvärda ingredienser och alla blev mätta. Upp med en hand alla som tycker att S på allvar skulle fundera på att ta sig in i restaurangbranschen.  

Nämen - en bro! Denna gång Oregon Inlet Bridge.

Nu snackar vi sandbankar, med hav på båda sidor.

Oändliga stränder...

Lätt att bli hypnotiserad av skönheten.

De förlorade sönernas återkomst.