Naturen mellan storstäderna

Resan mellan Toronto och New York var lite av en naturtripp. Natur är något vi gillar och vi har verkligen fått mycket av den varan under den här resan. Samtidigt valde vi såhär i slutet ett par stopp smo vi visste skulle komplettera övriga upplevelser.

Första upplevelsen var en bonus. Det var ett skepp som låg intill motorvägen några mil från Toronto. Givetvis stannade vi till och klättrade runt för att ta bilder. Kanske inte så mycket sjörövare över det hela, men trots det ganska fantasieggande.

Vi har sett mycket stort de gångna veckorna, enorma berg, enorma kanjoner, enorma ytor och slätter samt enorma träd. Så då var det inte mer än rätt att också bocka enormt vattenfall.


 Niagarafallet är så stort att det är svårt att hitta rätt ställe att stå på för att få de där riktigt bra bilderna som går att visa för andra så att de också verkligen förstår hur stort och magnifikt det hela är. Det lärde vi oss vid Grand Canyon, och det gällde också här.

Sällskapet letar vattenfall...

När man står vid kanten är det bara att en än gång konstatera; vi människor är små och naturen är oss på många sätt övermäktig. Man är liten, och med fallets dån i bakgrunden och vattenimman virvlande omkring sig blir detta faktum mycket påtagligt.

Två tredjedelar av det kanadensiska fallet.

Samtidigt tycks människans nyfikenhet och uppfinningsrikedom vara oändlig, eller varför annars gräva ut gångar bakom fallet? Så vi tog en prommenix och kikade på hur fallet såg ut bakom kulisserna. Och det vi väl kunde konstatera var att det såg både blött och ganska våldsamt ut. Och högljutt.

Baksidan av ett vattenfall. 

Från Kanada tog vi oss över bro till USA igen. Halva bron i ena landet, andra halvan i andra. Och trots min oro för en knölig gränspassage så gick det mycket smidigt. När vi åkte in i Kanada frågade gränspolisen om vi hade med oss mat, ved eller vapen. Den amerikanska gränsvakten däremot frågade om vi hade med oss souvenirer. Det gäller att vara tydligt med vad man inte vill ha in i sitt land.

Mittenstrecket är gränden mellan Kanada och USA.

Natten tillbringades på ett hotell av snitt motell som på vår lista av bra och trevliga övernattningar verkligen kommer att lysa med sin frånvaro. Men det funkade, liksom det mesta gjort under dessa veckor.

Läslust i morgonsol.

Egentid i morgonsol, på gungsoffa.

Nästa naturupplevelse var Watkins Glen. Och här måste jag nog säga att jag saknar förmåga att beskriva den lilla dalgång som vi vandrade. Det var en naturupplevelse bortom det mesta jag tidigare erfarit. Nästan overload med vackra vyer, vattenfall, stenformationer och slingrande trappor och välvda broar. Så jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva här.

Första serien av vattenfall ligger bara några minuter upp från parkeringsplatsen.

E och S tar sig hyfsat torrskodda genom det första vattenfallet som går över gångarna.

Slingriga trappor som klamrar sig fast vid bergsväggarna.

Ibland är det så förtrollande vackert att man har svårt att slita sig. Här skulle man lätt kunna växa fast och studera årstiderna växlingar.

Watkins Glen stoltserar med hela 19 vattenfall på en sträcka av bara några kilometer. 

Dagen avslutades med en lång färd utmed Delawarefloden. Fast den såg vi knappt. Kanske har svenskar och amerikaner lite olika uppfattningar om vad som förväntas av en scenic way utmed en stor flod. Till slut stannade vi till på en rastplats och tog en prommenad till floden så att vi faktiskt kunde säga att vi sett den.

Svensk badtemperatur.