Hellre äkta skog än storstadsdjungel

Vi har haft några dagar i San Francisco. Och det är en stad vi fått mycket blandade känslor för. Rent estetiskt är den tilltalande med sina oändliga kullar och berg på vilka det klättrar hus med mycket olika karaktär. Samtidigt har vi sett en mänsklig misär som inte liknar något. Så till den grad att det ibland helt enkelt kändes högst olyckligt att ge sig ut. För det kan vara svårt att veta hur man skall bemöta aggressiva, påtända eller spritt språngande tokiga människor. Droghandel, misshandel och alla möjliga sorters förnedringar var vardagsmat i vissa områden. Andra var små idyller. En enda gata kunde utgöra gränsen, och genom att korsa den tog det kanske tio sekunder att gå från himmel till helvete. Och för alla verkade detta normalt. Så det var med blandande känslor vi lämnade stan igår morse och gav oss iväg med tåg österut.

Några få bilder från stan kommer ändå här. Och jag inleder med ett par från redwoodskogen.

Redwoodträden är så enorma att det inte går att visa
det på bild. Det ser ut som vanlig skog.

Det är med vördnad man beundrar dessa gamla jättar.

Mellan dessa två skiljer det minst ett halvt årtusende i ålder.

Hus behöver renoveras. Därför är inte Pink Ladies fullt så färggranna, eller ens
synliga denna dag. Satdens skyline håller däremot måttet.

Tjusiga hus överallt.

Lite exotisk shopping erbjöds vid Japan town. Framförallt damerna i vårt
sällskap fyndade allsköns färgglada produkter. 

Sällskapets herrar drog istället till skogs.

Chinatown är  imponerande.

Klassisk bildlek i en stad där gatornas rutnät rullats
ut på ett välkuperat kustberg.

Klassiker, som bara turister åker. Det krävde lite disciplin att stå och hänga på utsidan...