Flimmer från tåget

Susanna har redan skrivit en utförlig beskrivning av vår långa tågresa, och den finns här. Av ilden anledning tar jag mig friheten att endast dela med mig av ytterligare några bilder som, även om det egentligen är omöjligt, understryker hur vackert landskapet var - framförallt fram till Denver.

Förväntasfulla (?) på världens minsta tågstation i Emeryville, dvs ändstationen i San Francisco.

I lounge-vagnen med de stora fönstren uppfylls förväntningarna med råge!

Tåget tuffar fram i granskogarna...

....och högt upp i bergen, vid skidorterna... 

...och  tåget gick väldigt mycket  utmed Coloradofloden...  

...och så fort tåget kommer in i Nevada passerar det ett kasino.

Sandöken...

...varvas med grässtäpper.

Solen går ner, och kvällens kortspel sker mot en helt overkligt vacker bakgrund...

...som består av stora öppna vidder och berg längst bort.

De enskilda vattensamlingarna förstärker mystiken.

I det karga landskapet...

...dyker plötsligt gröna oaser upp.

Även om vi redan sett många fantastiska berg under andra etappens bilkörning i öknen så fortsätter vi att imponeras av de enorma berg som aldrig tycks ta slut...

...eller som aldrig slutar att variera sig.

Och ibland är bergen så nära att tåget tvingas passera radband av små tunnlar.

Coloradofloden...

...bjuder på stilla idyll...

...och mer dramatiska partier. 

Och efter att tåget sniglat sig fram i ravinerna öppnar sig plötsligt enorma, nästan hemliga, dalar - helt utan bebyggelse.

Snöklädda bergstoppar i fjärran.

Vädret växlar från ljuvlig sol...

...till intensiv åska.

Ibland, på vissa klippkanter, ser man många mil.

Det finns i sanning stor risk för nackspärr när man i flera dygn har den makalösa lyxen att resa genom ett galleri av levande tavlor.