Lite tråkigt

Idag är jag inte helt nöjd. Ganska besviken är nog rätt beskrivning, även om jag också är realist och inser att vi idag gör rätt när vi för första gången ändrar vår plan.

Resan hittills har varit över alla förväntningar. Visst, många mil och många timmar har spenderats på vägar, men även dessa perioder har många gånger bjudit på intressanta, annorlunda och till och med spektakulära miljöer och vyer.

Sandvirvlar kring en liten byggnad i Utah.

Vi har också haft en fenomenal tur med vädret. Och jag tänker då närmast på temperaturerna. Det var uthärdligt i Washington och den successiva temperaturhöjningen när vi åkte söderut gjorde det förhållandevis lätt att anpassa sig. Den fuktiga luften var förvisso jobbig, men vi höll oss ändå med nöd och näppe på rätt sida 40 graders strecket.

Lummiga och varma miljöer i Magnolia Plantations and Gardens, Charleston

I Arizona var temperaturen högre men luften torrare. Det innebär att här spelar det faktiskt roll ifall man kan hitta skugga eftersom det är svalare där. Skugga gjorde däremot ingen större skillnad i Florida. Först igår, när vi närmade oss Las Vegas, insåg vi att nu jäsingen är VARMT, på riktigt. Över 45 grader noterade vi vid ett tillfälle. Och till och med lokalbefolkningen pratar om den extrema värmen. När vi besökte Valley of Fire så uppmanades besökare att inte företa sig några vandringar i parken på grund av hettan. Och när vi promenerade på The Strip här i Las Vegas klockan 11 på kvällen låg temperaturen fortfarande på 40 grader.

Varför jobba småskaligt när man kan dra på ordentligt? Ett litet Venedig sitter väl bra här i öknen.

Till detta kommer att G och jag drabbats av förkylning. Om det beror på alla dramatiska temperaturskillnader på grund av AC användningen i såväl bil som alla faciliteter, eller om det helt enkelt är en gammal hederlig bondförkylning vet jag inte, men faktum kvarstår, två av oss är lite nere för räkning. Och till detta kommer att det enbart är jag som kör. P hann ta sitt körkort innan vi åkte men har då haft det för kort för att få lov att köra hyrbil.

Idag har planen varit att bränna av en av resans längsta sträckor, drygt 60 mil. Anledningen till denna långa etapp är att vi prickat in Joshua Tree National Park, det innebär ungefär 30 mil och tre timmar extra körning fram till kvällens hotell. Väderrapporterna varnar idag för extrem hetta ungefär hela denna väg, och det är först vid hotellet som temperaturerna åter blir sansade och normala.

De lite mindre ökenvägarna kan ibland bli monotona, och det kan dröja många mil mellan bebyggelsen, och därmed möjlighet till rast och vila i skugga och/eller AC-miljö.

Så frågan vi brottats med nu på morgonen är; fixar en vrålförkyld Jonaz att utan problem köra 60 mil idag? Hettan gör det mycket svårt att kunna pausa ifall så skulle behövas, och det är uteslutet att boka om hotell för kvällen till ett närmre beläget - och åter spendera en dag på en ort där prognosen ligger på långt över 40 grader. Svaret måste bli nej. Därav min besvikelse.

Liksom många andra har har, sedan 1987, drömt om att själv få uppleva Joshua Trees. Att det dessutom växter saguarokaktusar i parken har bara varit en stor bonus. De är ju själva sinnebilden för kaktusar, sådana barn (i alla fall förr) ritar när de skall rita en kaktus. Två fantastiska växter jag verkligen längtat efter att kunna vandra runt kring och ta kort. Det blir alltså inte så nu. Trist, men en nödvändig korrigering.