tisdag 15 juli 2014

Ett dygn i Glenwood Springs

Tågresan mellan Emeryville (intill San Francisco) och Chicago skulle ta ungefär 50 timmar, vilket då inkluderade två övernattningar på tåget. Av den orsaken valde vi att göra ett avbrott mitt under resan och ta ett dygns bensträckare i Glenwood Springs i Colorado.

California Zephyr

Staden är mest känd för sina heta källor, vilka vi inte nyttjade. Badet mitt i stan, som består av pooler och några vattenbanor, är ett modernt sätt att erbjuda bad i naturligt uppvärmt och svaveldoftande vatten. Vi hade svårt att motivera oss till bad i 30 graders vatten när det var lika varmt i luften, vi hade behövt lite svalka - antingen i luften i vattnet, inte jämnvarmt.
Plask och stoj i heligt vatten.
Det lilla jag snappade upp var att området var heligt för indianer. De nyttjade källorna i helande syften för gamla och sjuka. Detta lyftes gärna i reklamen för de mer exklusiva spa-anläggningar som använde sig av naturliga grottor. Lite skavigt, tycker jag. Så nu dräller de runt vita som njuter på indianernas heliga mark, medan de sedan länge är bortskuffade. Just det där har vi sett på flera ställen under resan. Värst var nog i Jakob Lake i norra Arizona. Där fanns en butik med massor av nativ american produkter. Men det var bara vita som skötte det. Så när jag bad om hjälp att kika på ringar och frågade om dess mönster och symbolik så stod expediten bara och gissade.

Det var stor skillnad i Navajo Nation. Där bodde vi på Cameron Trading Post som drevs av navaho och på de små marknadsplatser som kryllade utmed vägarna blev samtalen om föremålen helt annorlunda. Sedan kan man ju givetvis vända sig mot det också, att indianerna är hänvisade att stå vid vägkanten och försöka locka turisterna som susar förbi i sina gigantiska husbilar att stanna och köpa något. Vi såg motsvarande på ostkusten, framförallt i South Carolina och Georgia, med skillnaden att där var det svarta som stod vid vägkanten och sålde hantverk.

Nåväl, nu tillbringade vi i vilket fall ett dygn i Glenwood Springs, känt för sina källor. Och för att Doc Holiday dog här. Jojo, det är till att ha fina attraktioner. Så vi besökte den gamla kyrkogården där revolvermannen låg begraven. Någonstans.

Även mer diffusa fakta kan vara en attraktion.
Och inte nog med det, ytterligare en desperado låg begravd någonstans; Kid Curry som red med bland annat Butch Cassidy och Sundance Kid. Den lilla kyrkogården uppe i bergen blev med andra ord vår mest påtagliga kontakt med det vilda västern som i alla fall jag vuxit upp med i form av Lucky Luke och gamla västernfilmer. Det är också intressant när man kikar på årtalen, och inser att det hela utspelade sig bara dryga århundradet tillbaka i tiden.

Tur att hembyggdsföreningar finns. Som tar tillvara på det som finns och reser minnesstenar över skurkar.
Men givetvis finns det även mer moderna saker att pyssla med. Vi tog linbanan upp på berget där en liten nöjespark placerats. Upp och ner tar man sig med linbana. Vilket innebar höjder. Vilket inte roar mig nämnvärt... 
De modiga sitter med ryggen mot berget och njuter av utsikten.

Den lilla nöjesparken ligger högt, och erbjuder fantastisk utsikt. Nere i dalgångarna river Roaring Fork River och Coloradofloden.



Utsikten till trots, den mer ursprungliga attraktionen här uppe är grottorna som skapats genom årtusenden av det heta vattnet; Glenwood Caverns. Grottorna är av olika storlek och erbjuder massor av spännande prylar som hänger i grottaken och reser sig på grottgolven. En av de mest kända formationerna är den lilla fen som sitter på en av grottväggarna.
En liten fe, eller ängel, som vakar över grottans besökare.
Det faktum att nöjesparken ligger 400 meter ovan Coloradofloden (och vi snackar hyfsat branta berg här) har lett till flera attraktioner som utnyttjar höjden som extra krydda. Värst är nog The Great Canyon Swing, en gunga typ Lisebergs Uppsvinget.
En gunga vid klippkanten, med skaplig frihöjd. Notera Coloradofloden där nere,
flankerad av motorväg på ena sidan och järnväg på den andra.
E och G passade på att låt sig svingas ut i intet i den här helt vansinnigt placerade attraktionen. För någon med höjdskräck känns hela idén högst tveksam...

Ta sats...
...och ut i intigheten!

1 kommentar:

  1. Ytterligare fantastiska upplevelser i er väg! Låter nästan overkligt att få vara med om så mycket, dag efter dag... Och inte precis superturistgrejer. Ni måste vara mycket nöjda med all er förberedelse som tycks ge nästan hundra i utdelning!

    SvaraRadera